Kärleken och ödmjukhet inför gud

"Kärlekens andetag värmer mig från utsidan och inåt. Ömheten visar vad mitt sinne är. Ödmjukheten och glädjen ger mig insikt i psykets dunklaste vrår." Med denna text inleds min presentation på helgon.se. Förra året var det jobbigaste året men ändå det året som var mest givande på många sätt. Jag tänker inte direkt avslöja alla turer som har pågått, tillräckligt många vet redan om vad som hände fram tills sen sommaren 2012. Jag kastades i mångt och mycket mellan hopp och förtvivlan flera gånger under året men lyckades till slut hitta någon form av fast punkt. Mycket tack vare Elinor som är den första partnern som jag kan till 100% verkligen visa även mina mörkaste sidor och som fick mig att inse att det viktigaste i livet är kärleken, dels till min flickvän men även till gud då jag knappast hade klarat mig genom året utan någon form av gudomligt ingripande. Med den förståelsen så började jag studera bibeln och fann framför allt nya testamentet givande genom att faktiskt börja se vad som fanns bakom de ord som uttrycktes och de läror som faktiskt presenteras ifall man väljer att våga överge sina gamla uppfattningar om att bibeln är skriven på ett sätt som styr tankarna åt ett väldigt fundamentalistiskt sätt. Hur kan det kopplas ihop med det citatet som jag inleder med? Förståelsen och att man låter hela sitt väsen fyller upp det svarta hål som det moderna mekaniska samhället lämnar inom oss. Ödmjukheten visar vem man egentligen är när man vågar överge tron att det inte finns något över sig och att man är boss över sitt liv. Att kunna vara ödmjuk och faktiskt våga visa glädje utåt visar även på vilka mina värsta demoner är och hur jag kan övervinna dem.

Kärleken och den esoteriska strävan

Jag ber på förhand om ursäkt för rörigheten i inlägget, jag skriver det i hyfsat rasande tempo under sjukdom. Jag representerar bara mina egna tankar och känslor, vill folk kritisera så är det välkommet. Blogspot gör en sörja av texten för tillfället vilket gör det till en wall-of-text I dagens samhälle så agerar människan som en själlös maskin. Man förväntas vara intresserad av hur det går för div. fotbollslag, man ska som man vilja ha analsex med sin kvinnliga partner. Man ska inte ifrågasätta ordningen utan följa den utan minsta tvekan. Rösterna ska skallra: Droger är fel men kaffe är bra. Rökning är fel men att supa skallen av sig på midsommar är bra. Inte för att det är fel att ta sig en öl då och då men det finns ett väldigt hyckleri och måsten framför allt inom kärlekslivet. Som kille så ska man ligga med många partners (kvinnliga ofc.) annars är man inte man men nåde den kvinna som gör detsamma, hon är en hora och ska stötas ut. Kvinnan ska dock alltid vara villig att ta den i tvåan medan mannen inte ska ha något alls där. Hur ska då ockultisten/esoteriken mitt i denna sörja hantera sitt liv och undvika att fastna i fällorna som dagens samhälle erbjuder? Enkelt men ändå häpnandsväckande svårt är svaret. Till skillnad från massan så måste esoterikern träna upp sig i att följa sitt hjärtas väg (det som brukar kallas den esoteriska Viljan och bör särskiljas från den mundana viljan, för att särskilja dessa ord så kommer jag hädanefter i texten referera till den esoteriska viljan med stort V och den exoteriska med litet v) Viljan i sig är större och befinner sig bortom viljan på det sättet att det den söker är det som vi har programmerats att välja bort dvs. det som ligger bortom samhällets normer. En del i detta är att överge de typiska normerna för hur ett förhållande ska vara och helt inrikta sig på vad som känns bäst för en själv. Esoterikern måste helt överge allt tal om hetro-/bi-/as-sexuell och leta efter kärleken (eller låta kärleken dyka upp) i vilken form den vill. Detta leder också till att man bör ignorera allt prat om vilken relationstyp som är bäst för människor och således för sig själv avskaffa monogam/polygam tänket tills man verkligen kan känna att en viss form av kärlek är det bästa. Först då är man redo att bege sig ut på den alkemiska resan